Dikt skriven 4/1-2009

Spegel, spegel på väggen där,
vem är det som säger att du är
det sanna oraklet som bestämmer här?

Du visar för breda axlar och liten mun,
tunga ögonlock och ett ansikte för runt.
Bröst som hänger för mycket och är för små,
spegel, hur tror du detta får mej att må?
Har höfter som är för breda,
orkar snart inte igenom denna leda!

Spegel, spegel på väggen där,
du visar alla fel och brister jag bär.














Men många säger att jag är vacker,
både med och utan spackel.
Fast jag vet att jag inte kan duga,
för spegeln vet ju allt och kan inte ljuga.