Spegel, spegel
Dikt skriven 4/1-2009
vem är det som säger att du är
det sanna oraklet som bestämmer här?
Du visar för breda axlar och liten mun,
tunga ögonlock och ett ansikte för runt.
Bröst som hänger för mycket och är för små,
spegel, hur tror du detta får mej att må?
Har höfter som är för breda,
orkar snart inte igenom denna leda!
Spegel, spegel på väggen där,
du visar alla fel och brister jag bär.
Men många säger att jag är vacker,
både med och utan spackel.
Fast jag vet att jag inte kan duga,
för spegeln vet ju allt och kan inte ljuga.
Snälla vännen, vakna!
Denna dikt är från 25/10-2011.
Familj.
Smilgropar i kinder röda,
eller fräknig och väderbiten.
Ett brunt eller blått öga,
en näsa stor som liten.
Överrörlig i alla leder,
eller stel som ett spett.
Somliga kämpar för sin heder,
medan andra för sin rätt.
Vissa röstar på de röda,
och andra på de blå.
Diskuterande ord kan flöda,
det kan man lätt förstå.
Trots alla våra skillnader,
till utseende och filosofi,
så är vi varandras familj;
du och jag, dom och vi.
-----------------------------
eller fräknig och väderbiten.
Ett brunt eller blått öga,
en näsa stor som liten.
Överrörlig i alla leder,
eller stel som ett spett.
Somliga kämpar för sin heder,
medan andra för sin rätt.
Vissa röstar på de röda,
och andra på de blå.
Diskuterande ord kan flöda,
det kan man lätt förstå.
Trots alla våra skillnader,
till utseende och filosofi,
så är vi varandras familj;
du och jag, dom och vi.
-----------------------------
Haha, dikter som rimmar är inte riktigt min starka sida, men värt ett försök i alla fall =)
Tårar och glas. Från 2010.
Tankarna skapar kaos,
fram och tillbaka.
Igen och igen.
Minnena leker med själen och
skapar små rivsår som svider,
medan svaga illusionskratt ekar
någonstans bakom min rygg.
Framställer mej själv som stark
fast man egentligen är svag,
bara för att slippa frågorna
som annars skulle krossa själen.
Får tårarna som då kommer,
går aldrig att få stopp på.
Dom fortsätter att rinna tills
vätan blir till grus, blir till glas.
Men tankarna kommer bara ibland,
såren läker visst med tiden.
Fast när tankarna kommer,
så känns det som en evighet,
innan dom lämnar mej igen.
Minnesfragment blir till timmar,
medan tårarna förvandlas till glas.
fram och tillbaka.
Igen och igen.
Minnena leker med själen och
skapar små rivsår som svider,
medan svaga illusionskratt ekar
någonstans bakom min rygg.
Framställer mej själv som stark
fast man egentligen är svag,
bara för att slippa frågorna
som annars skulle krossa själen.
Får tårarna som då kommer,
går aldrig att få stopp på.
Dom fortsätter att rinna tills
vätan blir till grus, blir till glas.
Men tankarna kommer bara ibland,
såren läker visst med tiden.
Fast när tankarna kommer,
så känns det som en evighet,
innan dom lämnar mej igen.
Minnesfragment blir till timmar,
medan tårarna förvandlas till glas.
