Har gjort en ny blogg!

http://penntrollet.bloggplatsen.se/

Kram

En vanlig dag hemma hos mej, ja ni, den är väldigt alldaglig faktiskt.
Börjar med att man vaknar, snoozar en gång eller två. Kliver upp, skuttar in i duschen. Hoppar i några kläder som är bekväma, sätter äggen på kokning. Medan äggen kokar passar man på att sminka sej, och fixa trasselhåret. När det är klart, så är i regel äggen också klara. Då är det dags för frukost, vilket är i regel två mackor med ägg.
Är jag inte sugen på ägg, så brukar det bli en skål fullkornsfras med A-fil.

Efter frukosten är det dags att borsta tänderna. Och det tar ju sin lilla tid, pga tandställningen. Sedan ser man till att katten har mat och vatten innan man går till bilen.

Väl i bilen påväg till jobbet, så brukar jag svänga in på macken och köpa kolsyrat vatten och snus. Om jag glömt köpa det dagen innan på affären.
Sedan blir det raka vägen till jobbet. Är där i cirka nio timmar, och sedan åker man hem.

Väl hemma blir det en sen middag med kärleken, sedan tvätta bort sminket, borsta tänderna och hoppa i säng.

Ibland brukar jag se något avsnitt av någon serie innan läggdags, såsom Big bang theory, Bones, Family Guy eller någon annan serie.

Sedan är dagen slut. Så sår ser en vanlig dag ut hemma hos mej, ialla fall om det är en arbetsdag.

Gammal bild från -09

Påven Johanna (Pope Joan), skriven av Donna Woolfolk Cross, är en bok som jag har läst om och om igen. Det är en historisk roman baserat på en medeltida sägnen från 1200-talet.

Den handlar om en flicka som lever i en liten, fattig medeltida by, där hennes far med stark Gudstro och med våld styr familjen. Hennes bröder får lära sej läsa bibeln och andra kristna texter, för att bli duktiga nog att mottas i klosterskola. Men eftersom Johanna är flicka, så förvägrar hennes far henne konsten att läsa, eftersom hon är flicka.

Efter en tid så kommer det en högre uppsatt, lärd man till den lilla byn, för att se om Johannas bror Johannes är tillräckligt kunnig för att kunna tas emot av klosterskolan. Då visar det sej att brodern Petrus har lärt sin lillasyster att läsa i smyg, och hon visar sej vara mer kunnig än Johannes.

Johanna och Johannes tar sej till klosterskolan, där Johanna blir mobbad av hela sin klass, inklusive Johannes och sin lärare. Men hon låter sej inte rubbas.

Efter ett par år och ett par olycksdrabbade händelser, tar Johanna till sej sin brors identitet, och kallar sej själv för Johannes Anglicus. På grund av sin höga kunskap i både latin, grekiska och medicin, så klättrar hon snabbt upp för den katolska stegen i Rom, och närmar sej påvestolen.



Enligt mej är det en helt fantastisk berättelse om en flicka som drömmer om jämlikhet, som växer upp till en stark kvinna som struntar i mansstyret. Jag tipsar starkt på att läsa "Påven Johanna", den ger vem som helst en tankeställare.

Läs den! =)

Igår åkte jag in till sjukhuset, och denna gång fick jag faktiskt opereras! Men först fick jag undersökas med ultraljud ännu en gång, och det var tydligen mer komplicerat än vad min läkare trodde, så hon ringde efter en annan läkare..
Det som visade sej var; Cystan satt på yttersidan av äggstocken (vilket är bra, hade den vuxit inuti den så är risken att man måste operera bort äggstocken.) Men äggledaren hade en förträngning och äggstocken var även förstorad. Att den är förstorad kan bero på cystan. Så men lite tur så krymper den ner.

Läkarna "skalade bort" cystan, samt spolade båda äggledarna, så nu är dom inte "täppta" längre. Det blev tre stycken sår på magen. Såhär ser det ut nu:

 

Magen är lite svullen, och ser lite knubbigare ut än den egentligen är. Innan operationen var läkarna lite oroliga för att dom skulle behöva skära i tatueringarna ifall det skulle uppstå komplikationer. Men jag gav dom full tillåtelse till det ifall något skulle hända. När jag gjorde dessa tatueringar så var jag fullt medveten om att dom skulle kunna bli förstörda. Antingen av operation eller viktuppgång/graviditet.

 

Hjärtana med lövkrusiduller är gjorda av en kille som kallas Pelle, och stjärnan är gjord an Kenneth på Taurus i Sundsvall.

 

Nu ska jag försöka vila lite. Byebye!

Imorgon ska jag in på operation, igen. Förhoppningsvis så kommer man in i operationssalen den här gången, så jag blir av med den där rackarns blobben någon gång. Förra gången jag blev inlagd för dagkirurgi, så fick jag fint sitta i en sjukhussäng utan sällskap från 10:00 till 16:00. Utan mat, vatten och dropp. Och utan någon att prata med. Sedan kom sköterskan och sa "Tyvärr, kirurgen har inte tid för dej idag, då får åka hem och återkomma en annan dag." Vilket j*vla fail. Blev lite less faktiskt.

Dagen efter fick jag ringa till en koordinator som gav mej tiden 3/4 klockan 07:10. Imorgon.
Börjar arbeta upp nervositeten igen.. Men som tur är så ska min vän Malin följa med. Hon ska skjusa till och från sjukhuset, och försöka vara hos mej när jag vaknar. Det känns riktigt skönt <3

Önska mej lycka till!

Dikt skriven 4/1-2009

Spegel, spegel på väggen där,
vem är det som säger att du är
det sanna oraklet som bestämmer här?

Du visar för breda axlar och liten mun,
tunga ögonlock och ett ansikte för runt.
Bröst som hänger för mycket och är för små,
spegel, hur tror du detta får mej att må?
Har höfter som är för breda,
orkar snart inte igenom denna leda!

Spegel, spegel på väggen där,
du visar alla fel och brister jag bär.














Men många säger att jag är vacker,
både med och utan spackel.
Fast jag vet att jag inte kan duga,
för spegeln vet ju allt och kan inte ljuga.

Detta hörde jag på jobbet den 12/11-2009. Så klockrent!

Hört på jobbet:

En kvinna kom in med sin dotter (runt 4-5år gammal). Dom står och tittar på lampor i närheten där jag fixar priser, och plötsligt går det förbi en grupp om fem stycken. Gruppen bestod av vad jag misstänker två vårdare och tre stycken med olika utvecklingsstörningar och handikapp, varav en tjöt till av missnöje. Den lilla flickan vänder sej om och stirrar så som bara nyfikna barn kan. Mamman tar hennes hand och säger: "Olivia, sluta stirra på dom!" Flickan tittar hårt på sin mor och utbrister: "Fröken har sagt att det inte finns några vi eller dom, utan bara ett oss."

Vackert <3

Denna dikt är från 25/10-2011.

Du sitter bredvid mej
men ändå så långt bort,
så himla långt bort.

Jag talar med dej,
och du ekar till svar.
Glädjelöst, livlöst.

Snälla vännen, vakna!

Vill att allt ska bli som förut,
mer glädje och mindre sorg.
Fler solnedgångar,
färre jobbiga nätter.
Inga dumma och elaka tankar,
utan bara ro och frid i sinnet.

Ett lättare hjärta,
inga tårar på din kind.
Det önskar jag dej,
min älskade, älskade vän.

Suck, operationen blev inställd idag. Det kom tydligen in tokmånga akutfall, så dom hade inte tid med mej. Så jag satt snällt och väntade från klockan 10 till 16, och fick sedan åka hem..

Ska ringa sjukhuset imorgon och ha rådslag om ett annat operationsdatum..

Haha, suck. Borde nog döpa om den här bloggen till operation.se eller något, för här kommer det ännu ett inlägg om en operation..

I september/augusti 2011 tog jag mej i kragen och uppsökte läkarvård på vårdcentralen, då jag till den dagen inte haft en fungerande menscykel (helt utebliven) i 2 & 1/2 år. Framför allt mamma tjatade på mej att jag skulle till läkaren, men jag sköt upp det hela tiden. Men iväg kom jag tillslut.

Väl hos vårdcentralen (där jag tyvärr fick en fruktansvärd läkare), konstaterade läkaren att jag kanske var för tjock för att ha en fungerade cykel, och började prata om dietister (!)
Men efter lite argument så fick jag remiss till kvinnokliniken här i Sundsvall, hos dr. T. Och vilken fantastisk läkare! Ialla fall, han tog min rädsla och oro på allvar, och undersökte mej med ultraljud. Frågvis som man är, så fick han förklara vad som var vad på skärmen. På vänster sida såg allt bra ut, men höger sida...

När dr.T flyttade runt ultraljudet, dök det upp en stor, svart blob över skärmen. Han bad mej ligga kvar, så att han kunde hämta en annan läkare som kunde hjälpa till och verifiera blobben. Dom kom fram till att det var en cysta, ca. 5x7cm stor. Centimetrar! Fy..

Dr.T talade om att det finns en chans att det är cystan som "rubbar" min månadscykel.

Och imorgon kl.10:00, rullar jag in på en titthålsoperation. Pga storleken på cystan, och placeringen, så kunde man inte se på ultraljudet om cystan sitter på äggledaren eller äggstocken..

Så man är lite spänd nu, nervös. Hoppas att dom kan plocka ut blobben under operationen.
Kanske man blir som man ska efteråt..

Wish me luck!

Oj! Nu var det ett tagt sedan jag skrev, hmm, tydligen är inte det här med att blogga riktigt min grej. Men men!

Här kommer en bild på hur jag såg ut för ungefär ett år sedan (18/2-2011):

Här var man svullen, blågul, öm och hög på värktabletter. Det här kortet togs 3 dagar efter operationen..

 

Och här är en bild tagen den 14/2-2012, på alla hjärtans dag:

 

 

Lite suddig bild, men den är tagen med mobilen, så bättre än såhär kan inte väntas =) Här finns det inte längre någon svullnad, och inga läskiga gluggar mellan tänderna. Jag har nästan full känsel, tyvärr så har jag fortfarande stickningar/"sockerdricka"/domningar i högra delen av underläppen. Men den är i alla fall inte helg borta! =)

Och med lite, lite tur, så försvinner tandställningen till sommaren! Snart är jag klar!

Nu börjar kräksjukan ge med sej, känns det som i alla fall. Och tur är väl det, är så less på att krama toastolen..

Med lite tur kanske man är tillräckligt pigg imorgon för att ta sej till kyrkan, jo, ni läste rätt, kyrkan. Det är ju faktiskt Alla helgons dag imorgon. Helst av allt skulle jag vilja åka hemöver, och tända ljus på gravarna i Revsund, Bräcke och Fränsta.. Men jag tror inte att jag klarar av att köra hela vägen pga magen..

Och det dåliga samvetet sätter in, jag har inte varit till gravarna på flera år.. Farfars grav, jag har bara varit dit en gång sedan begravningen. En gång! Han var ju en förebild, en hjälte, och jag har bara varit dit en gång.
Och samma sak med gammelmorfar, "Poppa". Hans historer, läsken Loranga.. Barndom.

Är jag en dålig människa för att jag inte har besökt deras gravar? Jag känner mej som en dålig människa..

Det är därför jag ska till kyrkan, tända ett ljus, och be för mina skyddsänglar.

Började må dåligt på jobbet, riktigt dåligt. Bestämde mej att det kanske var dags att gå hem, innan något hände.
Kom ut på parkeringen, till bilen, tappade nyckeln, böjer mej ned för att plocka upp dom; Och börjar kaskadkräkas..
Välkommen kräksjukan!