Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
En vanlig dag hemma hos mej, ja ni, den är väldigt alldaglig faktiskt.
Börjar med att man vaknar, snoozar en gång eller två. Kliver upp, skuttar in i duschen. Hoppar i några kläder som är bekväma, sätter äggen på kokning. Medan äggen kokar passar man på att sminka sej, och fixa trasselhåret. När det är klart, så är i regel äggen också klara. Då är det dags för frukost, vilket är i regel två mackor med ägg.
Är jag inte sugen på ägg, så brukar det bli en skål fullkornsfras med A-fil.
Efter frukosten är det dags att borsta tänderna. Och det tar ju sin lilla tid, pga tandställningen. Sedan ser man till att katten har mat och vatten innan man går till bilen.
Väl i bilen påväg till jobbet, så brukar jag svänga in på macken och köpa kolsyrat vatten och snus. Om jag glömt köpa det dagen innan på affären.
Sedan blir det raka vägen till jobbet. Är där i cirka nio timmar, och sedan åker man hem.
Väl hemma blir det en sen middag med kärleken, sedan tvätta bort sminket, borsta tänderna och hoppa i säng.
Ibland brukar jag se något avsnitt av någon serie innan läggdags, såsom Big bang theory, Bones, Family Guy eller någon annan serie.
Sedan är dagen slut. Så sår ser en vanlig dag ut hemma hos mej, ialla fall om det är en arbetsdag.
Börjar med att man vaknar, snoozar en gång eller två. Kliver upp, skuttar in i duschen. Hoppar i några kläder som är bekväma, sätter äggen på kokning. Medan äggen kokar passar man på att sminka sej, och fixa trasselhåret. När det är klart, så är i regel äggen också klara. Då är det dags för frukost, vilket är i regel två mackor med ägg.
Är jag inte sugen på ägg, så brukar det bli en skål fullkornsfras med A-fil.
Efter frukosten är det dags att borsta tänderna. Och det tar ju sin lilla tid, pga tandställningen. Sedan ser man till att katten har mat och vatten innan man går till bilen.
Väl i bilen påväg till jobbet, så brukar jag svänga in på macken och köpa kolsyrat vatten och snus. Om jag glömt köpa det dagen innan på affären.
Sedan blir det raka vägen till jobbet. Är där i cirka nio timmar, och sedan åker man hem.
Väl hemma blir det en sen middag med kärleken, sedan tvätta bort sminket, borsta tänderna och hoppa i säng.
Ibland brukar jag se något avsnitt av någon serie innan läggdags, såsom Big bang theory, Bones, Family Guy eller någon annan serie.
Sedan är dagen slut. Så sår ser en vanlig dag ut hemma hos mej, ialla fall om det är en arbetsdag.
Gammal bild från -09
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Jaha, dags att fortsätta med "30-dagars listan". Och dagens punkt innehåller i sej själv en lista =)
Lite mer om mej i alla fall =)
- Jag är pinsamt rädd för myror.
- Min absoluta favoritbok är "Tyst musik" av Mary Balogh
- Jag har aldrig rökt hash eller testat någon annan olaglig drog.
- Jag har haft en hörapparat, men som blev stulen..
- Min favoritblomma är maskrosen.
- Jag börjar gråta om folk bråkar/skriker i min direkta närhet.
- Har tics, som märks mest när jag är stressad.
- Jag tror på änglar.
- En av mina stora önskningar är att bli 10cm kortare =)
- Älskar trianglar. (Den geometriska figuren)
Lite mer om mej i alla fall =)
Dag 11 – Mina syskon
Vi fortsätter med listan, och nu handlar det om mina syskon!
Först ut, min älskade lillebror! Han är två år yngre än mej, och utvecklinsstörd. Han har nämligen autism, en störning som påverkar hans sociala sampel med andra, samt kommunikation och känslor. Lite som om han levde i en bubbla faktiskt. Trots att han är annorlunda, så har han under större delen av våran barndom blivit behandlad som en lillebror. Vi har kivats, bråkat och skrikit åt varandra. Riktig syskonkärlek. Tills jag förstod att han inte var som andra barn. Men han har alltid funnits där, och han är den enda jag känner som inte kan skvallra om mina hemligheter till någon annan =) Och som hans namn betyder, så är lillebror "den älskade". <3
Sedan kommer näst äldste bror, som faktiskt är min halvbror egentligen. Vi har samma pappa. Och även fast han är 11 år åldre än mej, så kan vi kivas så som syskon gör. Fast då jag var liten, så var det mest han som bråkade på mej =) Han är den enda jag känner som har pluggat på högskola längre än 6 år, så han är en förebild för att utveckas. Han är lätt att ha och göra med, och oavsett hur lång tid det tar mellan dom gånger vi ses eller pratar med varandra, så känns det som om ingen tid har flutit emellan.
Och sedan kommer äldste bror, som även han är min halvbror. Även där så har vi samma pappa. Och han är 13 år äldre än mej, så vi hade inte så mycket gemensamt när jag var liten. Dom minnen jag har om honom från då jag var liten, är att han stack och gjorde lumpen, och sedan utlandstjänst. Det är först då jag var i tonåren som vi började lära känna varandra, vilket känns lite skumt. Men men, sen har han alltid vara lite av den "tysta, blyga hjälten". Men han har gjort mej till faster! Jag är faster till dom två sötaste ungarna i världen!
Men jag litar på mina storebröder till tusen, för jag vet; Om något skulle hända, eller gå käpprätt åt h*lvete, så ställer dom upp.
Sedan har jag ett gäng "bonus"-syskon, på pappas sida har jag 6 stycken, varav jag bara har varit "familjär" med dom 3 yngsta, eftersom vi alla bodde hemma en tid. Kan säga att det blev trångt i pappas volvo kombi ibland när alla skulle någonstans. Någon fick alltid sitta i skuffen =)
Och på mammas sida, så har jag två "bonus"-syskon, som jag faktiskt inte har träffat än.
Men jag vill nästan lägga till C och L som mina "bonus"-syskon också, för dom var ju faktiskt det i 12 år. Dom får mej att skratta och känna mej välkommen, trots att dom är 08:or =)
Hmm, nä, nu får det vara slut på syskon tycker jag =)
Byebye!
Först ut, min älskade lillebror! Han är två år yngre än mej, och utvecklinsstörd. Han har nämligen autism, en störning som påverkar hans sociala sampel med andra, samt kommunikation och känslor. Lite som om han levde i en bubbla faktiskt. Trots att han är annorlunda, så har han under större delen av våran barndom blivit behandlad som en lillebror. Vi har kivats, bråkat och skrikit åt varandra. Riktig syskonkärlek. Tills jag förstod att han inte var som andra barn. Men han har alltid funnits där, och han är den enda jag känner som inte kan skvallra om mina hemligheter till någon annan =) Och som hans namn betyder, så är lillebror "den älskade". <3
Sedan kommer näst äldste bror, som faktiskt är min halvbror egentligen. Vi har samma pappa. Och även fast han är 11 år åldre än mej, så kan vi kivas så som syskon gör. Fast då jag var liten, så var det mest han som bråkade på mej =) Han är den enda jag känner som har pluggat på högskola längre än 6 år, så han är en förebild för att utveckas. Han är lätt att ha och göra med, och oavsett hur lång tid det tar mellan dom gånger vi ses eller pratar med varandra, så känns det som om ingen tid har flutit emellan.
Och sedan kommer äldste bror, som även han är min halvbror. Även där så har vi samma pappa. Och han är 13 år äldre än mej, så vi hade inte så mycket gemensamt när jag var liten. Dom minnen jag har om honom från då jag var liten, är att han stack och gjorde lumpen, och sedan utlandstjänst. Det är först då jag var i tonåren som vi började lära känna varandra, vilket känns lite skumt. Men men, sen har han alltid vara lite av den "tysta, blyga hjälten". Men han har gjort mej till faster! Jag är faster till dom två sötaste ungarna i världen!
Men jag litar på mina storebröder till tusen, för jag vet; Om något skulle hända, eller gå käpprätt åt h*lvete, så ställer dom upp.
Sedan har jag ett gäng "bonus"-syskon, på pappas sida har jag 6 stycken, varav jag bara har varit "familjär" med dom 3 yngsta, eftersom vi alla bodde hemma en tid. Kan säga att det blev trångt i pappas volvo kombi ibland när alla skulle någonstans. Någon fick alltid sitta i skuffen =)
Och på mammas sida, så har jag två "bonus"-syskon, som jag faktiskt inte har träffat än.
Men jag vill nästan lägga till C och L som mina "bonus"-syskon också, för dom var ju faktiskt det i 12 år. Dom får mej att skratta och känna mej välkommen, trots att dom är 08:or =)
Hmm, nä, nu får det vara slut på syskon tycker jag =)
Byebye!
Dag 10 – Bloggfavoriter
Okej, vad gör jag för att fördriva tiden på internet? Läser bloggar såklart!
Den blogg som jag läser mest, är Lady Dahmer! Jag älskar hennes sätt att skriva, samt hennes syn på feminism och genus. Och hur hon faktiskt sätter sin övertygelse i kraft i sin barnuppfostran och livsstil. FÖREBILD!
Sedan kommer Foki, en tjej som är så bedårande söt att man får hål i tänderna. Hon är så trevlig i sin blogg, att man verkligen vill att hon ska lyckas med sina drömmar.
Och fröken Adora, gothare, vampyr och trebarnsmamma. Hon är vacker och rolig, inspirerande helt enkelt.
Sedan läser jag faktiskt kissies blogg också, för ibland så måste man få skratta åt lite små patetiska människor.
Övriga bloggar jag läser, är min kusins blogg (måste hålla lite koll på henne) samt min vän Emanuels blogg. Han om någon skriver om intressanta saker, vitt och brett!
Tror det får räcka sådär faktiskt.
Byebye!
Den blogg som jag läser mest, är Lady Dahmer! Jag älskar hennes sätt att skriva, samt hennes syn på feminism och genus. Och hur hon faktiskt sätter sin övertygelse i kraft i sin barnuppfostran och livsstil. FÖREBILD!
Sedan kommer Foki, en tjej som är så bedårande söt att man får hål i tänderna. Hon är så trevlig i sin blogg, att man verkligen vill att hon ska lyckas med sina drömmar.
Och fröken Adora, gothare, vampyr och trebarnsmamma. Hon är vacker och rolig, inspirerande helt enkelt.
Sedan läser jag faktiskt kissies blogg också, för ibland så måste man få skratta åt lite små patetiska människor.
Övriga bloggar jag läser, är min kusins blogg (måste hålla lite koll på henne) samt min vän Emanuels blogg. Han om någon skriver om intressanta saker, vitt och brett!
Tror det får räcka sådär faktiskt.
Byebye!
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Om jag hade fått frågan i högstadiet, så skulle jag ha sagt att jag är ateist. Jag ville inte tro på någonting som helt enkelt inte går att bevisa. Jag ville inte tro på kristendomen eller islam, just för det lilla jag visste om religonerna, var att dom var grymt kvinnoförnedrande. Ett bibelcitat som sitter i bakhuvudet är "Mannen är kvinnans huvud".
Men nya testamentet känns annorlunda. Vad jag har läst (har bara läst lösa stycket) så verkade denna Jesus vara en rätt hygglig man. Älska ALLA lika mycket, alla är lika mycket värda. Ge godhet, och möt godhet. Så som jag tycker att det ska vara. Men jag vill ändå inte kalla mej själv för kristen. Visst, jag är döpt, men jag valde bort konfermationen, just för att jag inte känner att kristendomen är något för mej.
Men något tror jag på, ibland så uppfylls jag av känslan av något större. Någon som är större än någonting annat. Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen vill få fram. Hm, om jag är helt ensam, så känner jag mej aldrig helt övergiven. Det känns som om något ser efter mej, skyddar mej ibland. Kanske är det gammelmorfar, eller farfar som vakar över mej. Eller ett hjärnspöke..
Men min livsfilosofi är att ALLA, oavsett kön, läggning, hudfärg, politisk åsikt, religon eller etnisk ursprung, är lika mycket värda. Oavsett. Man ska möta alla med respekt, och veta att någons utseende har ingenting med personens insida att göra. Och även bemöta alla man möter med ett leende, eller minst en blick. DET kan göra hela ens dag.
Kanske låter som lösrykta ord, men jag har lite svårt att få "orden på plats".
Byebye!
Men nya testamentet känns annorlunda. Vad jag har läst (har bara läst lösa stycket) så verkade denna Jesus vara en rätt hygglig man. Älska ALLA lika mycket, alla är lika mycket värda. Ge godhet, och möt godhet. Så som jag tycker att det ska vara. Men jag vill ändå inte kalla mej själv för kristen. Visst, jag är döpt, men jag valde bort konfermationen, just för att jag inte känner att kristendomen är något för mej.
Men något tror jag på, ibland så uppfylls jag av känslan av något större. Någon som är större än någonting annat. Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen vill få fram. Hm, om jag är helt ensam, så känner jag mej aldrig helt övergiven. Det känns som om något ser efter mej, skyddar mej ibland. Kanske är det gammelmorfar, eller farfar som vakar över mej. Eller ett hjärnspöke..
Men min livsfilosofi är att ALLA, oavsett kön, läggning, hudfärg, politisk åsikt, religon eller etnisk ursprung, är lika mycket värda. Oavsett. Man ska möta alla med respekt, och veta att någons utseende har ingenting med personens insida att göra. Och även bemöta alla man möter med ett leende, eller minst en blick. DET kan göra hela ens dag.
Kanske låter som lösrykta ord, men jag har lite svårt att få "orden på plats".
Byebye!
Dag 08 – Favoritsaker
Mina absoluta favoritsaker måste nog vara bokhyllan, soffan, min Hyggepiece, lurviga tåstrumpor, datorn och mina äldsta sneakers.
Bokhyllan, för där står alla mina favoritböcker! Såsom serien om Harry Potter, Twillight-saga, Grottbjörnens folk, böcker av Dean Koontz, Sindey Sheldon, Mary Balogh och många fler! Mitt liv skulle vara fruktansvärt tråkigt utan böckernas underbara värld.
Soffan, inköpt på IKEA (Mysinge). Skönare soffa får man leta efter. Man kan sitta flera stycken i den och mysa, man kan sova i den (superskön!) och den är perfekt att krypa ner i den med en god bok =)
Och att man kryper ner i soffan, med en bok och myser i sin hyggepiece är pricken över i. Ett helteckande plagg, som är som en supermysig sovsäck med armar och ben. Underbart!
Och av någon anledning, så är jag jättesvag för lurviga tåstrumpor. Dom är ju så roliga och så sköna!
Datorn, min älskade dator. Den har allt. Mer går inte att säga =P
Och sist, mina älskade, gamla, sunkiga, fula sneakers. Mamma har kastat dom i soporna cirka 3-4 gånger, och jag har räddat dom varje gång. Dom är trasiga av allt användande, men även där, väldigt sköna =)
Njutning är allt.
Byebye!
Bokhyllan, för där står alla mina favoritböcker! Såsom serien om Harry Potter, Twillight-saga, Grottbjörnens folk, böcker av Dean Koontz, Sindey Sheldon, Mary Balogh och många fler! Mitt liv skulle vara fruktansvärt tråkigt utan böckernas underbara värld.
Soffan, inköpt på IKEA (Mysinge). Skönare soffa får man leta efter. Man kan sitta flera stycken i den och mysa, man kan sova i den (superskön!) och den är perfekt att krypa ner i den med en god bok =)
Och att man kryper ner i soffan, med en bok och myser i sin hyggepiece är pricken över i. Ett helteckande plagg, som är som en supermysig sovsäck med armar och ben. Underbart!
Och av någon anledning, så är jag jättesvag för lurviga tåstrumpor. Dom är ju så roliga och så sköna!
Datorn, min älskade dator. Den har allt. Mer går inte att säga =P
Och sist, mina älskade, gamla, sunkiga, fula sneakers. Mamma har kastat dom i soporna cirka 3-4 gånger, och jag har räddat dom varje gång. Dom är trasiga av allt användande, men även där, väldigt sköna =)
Njutning är allt.
Byebye!
Dag 07 - Vänner
Vänner är det bästa som finns! Vänner, dom gör livet värt att leva. Tyvärr så har jag "tappat bort" många vänner under åren. Man växer ifrån varandra, flyttar, skaffar nya intressen. Blir vuxen. Men jag har fortfarande massor av gamla vänner, som jag fortfarande anser är mina vänner.
Min första bästa kompis, var fröken Å. Att vi blev vänner skedde naturligt, eftersom våra mammor var nära vänner. Än idag så är vi vänner. Vi var bästa vänner tills vi började fjärde klass. (Vi började i en ny skola då vi skulle börja trean, och gled ifrån varandra lite) Vi hade även våran vän E, med som sagt, vi tre föll isär när vi bytte skola.
I fjärde klass, så hade vi klassdisco. Ingen av killarna ville dansa med mej, eftersom jag var "för lång". (Jag var ett huvud längre än andra.) Och såklart så började man gråta.. men i ett mörkt hörn, satt en annan tjej och grät, för hon fick inte heller dansa. Då blev jag och älskade H vänner. Vi blev bästa vänner. Vi var bästisar till sjuan.
Input: När jag och H blev bästa vänner, så vågade jag inte tala om det för Å, för jag var rädd för att göra henne ledsen.. =)
Högstadiet. Det började kärva mellan mej och H till och från, vi gled ifrån varandra.
Jag blev mer flexibel, och blev nära vän med både lilla M och den nya tjejen M.
Och jag blev även mycket nära vän med pojken M, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Åttan och nian var en väldigt mörk tid för mej, och det var tack vare mina vänner som jag klarade mej. När H's mamma sa att hon inte fick umgås med mej, pga mitt umgänge, så ringde en väckarklocka. Pojken M oroade sej för hur jag mådde, och pojken C var oftast i närheten när det onda var i närheten. Och fröken Å, som faktiskt skvallrade på mej till min mamma. För att rädda mej.
Dom som räddade mej var fröken Å, nya tjejen M, pojken M, pojkarna C,D och B, älskade H. Det är i mörka stunder som man inser vilka som är ens riktiga vänner.
På gymnasiet så hade jag mest bara manliga vänner (kan bero på att det inte fanns så många tjejer på skolan.) Och det var pojkarna C, D, B, J, M, M mfl. Dom förgyllde verkligen min gymnasietid! I slutet av gymnasiet så blev jag vän med fröken B, som är så olik mej! Men vi är fortfarande vänner, och garvar jämt!
Men nu är man vuxen. Alla gamla vänner är utspridda över landet. Jag flyttade till annan ort, skaffade jobb. Men jag lyckades få vänner även på jobbet, som gör det roligt att jobba!
En kort beskrivning av vänner, som jag minns och som finns i mitt hjärta. Jag har så mycket mer att berätta om dom, men då skulle inlägget bli så lååååångt! Och som ni märkt, så har jag inte skrivit några namn, för jag vill inte hänga ut någon som kanske anser att det är opassande.
Citat:
En vän är den som ställer upp på en och tycker att det är OK att man inte är världens charmigaste klockan sex på morgonen.
Love your friends!
Byebye!
Min första bästa kompis, var fröken Å. Att vi blev vänner skedde naturligt, eftersom våra mammor var nära vänner. Än idag så är vi vänner. Vi var bästa vänner tills vi började fjärde klass. (Vi började i en ny skola då vi skulle börja trean, och gled ifrån varandra lite) Vi hade även våran vän E, med som sagt, vi tre föll isär när vi bytte skola.
I fjärde klass, så hade vi klassdisco. Ingen av killarna ville dansa med mej, eftersom jag var "för lång". (Jag var ett huvud längre än andra.) Och såklart så började man gråta.. men i ett mörkt hörn, satt en annan tjej och grät, för hon fick inte heller dansa. Då blev jag och älskade H vänner. Vi blev bästa vänner. Vi var bästisar till sjuan.
Input: När jag och H blev bästa vänner, så vågade jag inte tala om det för Å, för jag var rädd för att göra henne ledsen.. =)
Högstadiet. Det började kärva mellan mej och H till och från, vi gled ifrån varandra.
Jag blev mer flexibel, och blev nära vän med både lilla M och den nya tjejen M.
Och jag blev även mycket nära vän med pojken M, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Åttan och nian var en väldigt mörk tid för mej, och det var tack vare mina vänner som jag klarade mej. När H's mamma sa att hon inte fick umgås med mej, pga mitt umgänge, så ringde en väckarklocka. Pojken M oroade sej för hur jag mådde, och pojken C var oftast i närheten när det onda var i närheten. Och fröken Å, som faktiskt skvallrade på mej till min mamma. För att rädda mej.
Dom som räddade mej var fröken Å, nya tjejen M, pojken M, pojkarna C,D och B, älskade H. Det är i mörka stunder som man inser vilka som är ens riktiga vänner.
På gymnasiet så hade jag mest bara manliga vänner (kan bero på att det inte fanns så många tjejer på skolan.) Och det var pojkarna C, D, B, J, M, M mfl. Dom förgyllde verkligen min gymnasietid! I slutet av gymnasiet så blev jag vän med fröken B, som är så olik mej! Men vi är fortfarande vänner, och garvar jämt!
Men nu är man vuxen. Alla gamla vänner är utspridda över landet. Jag flyttade till annan ort, skaffade jobb. Men jag lyckades få vänner även på jobbet, som gör det roligt att jobba!
En kort beskrivning av vänner, som jag minns och som finns i mitt hjärta. Jag har så mycket mer att berätta om dom, men då skulle inlägget bli så lååååångt! Och som ni märkt, så har jag inte skrivit några namn, för jag vill inte hänga ut någon som kanske anser att det är opassande.
Citat:
En vän är den som ställer upp på en och tycker att det är OK att man inte är världens charmigaste klockan sex på morgonen.
Love your friends!
Byebye!
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Om min sista dag var kommen, om jag visste att jag skulle dö knall och fall vid ett visst klockslag, så skulle jag först och främst sjukskriva mej från jobbet.
Sedan så skulle ångesten komma. "Jag har inne hunnit med att uppfylla mina drömmar" m.m.
Men det jag vill göra, då min sista dag är kommen, är att vara med min älskade familj. Göra vanliga saker, som att diskutera med pappa, äta mammas spaghetti och köttfärssås. Vara dryg med storebror J, prata jobb med storebror C och spela TV-spel med lillebror. Och kramas med sweetheart. Bara mysa med familjen, helt enkelt. Som en julafton som man hade då man var liten.
Och om vi säger att jag skulle dö vid midnatt, så skulle jag önska att det var en stjärnklar natt mitt i vintern, med ett norrsken dansande över himlen. Då skulle jag ligga på marken och.. ja, låta mej försvinna.
Det är ju drömmen i så fall, det jag har skrivit här ovanför. Mest troligast så skulle jag bryta ihop, stortjuta och inte kunna sluta gråta. Skulle nog också bli väldigt arg och besviken. Sedan bli djupt deprimerad, och avskärma mej själv från omvärlden.
Man kanske tog det här lite väl seriöst, men men =)
Byebye!
Sedan så skulle ångesten komma. "Jag har inne hunnit med att uppfylla mina drömmar" m.m.
Men det jag vill göra, då min sista dag är kommen, är att vara med min älskade familj. Göra vanliga saker, som att diskutera med pappa, äta mammas spaghetti och köttfärssås. Vara dryg med storebror J, prata jobb med storebror C och spela TV-spel med lillebror. Och kramas med sweetheart. Bara mysa med familjen, helt enkelt. Som en julafton som man hade då man var liten.
Och om vi säger att jag skulle dö vid midnatt, så skulle jag önska att det var en stjärnklar natt mitt i vintern, med ett norrsken dansande över himlen. Då skulle jag ligga på marken och.. ja, låta mej försvinna.
Det är ju drömmen i så fall, det jag har skrivit här ovanför. Mest troligast så skulle jag bryta ihop, stortjuta och inte kunna sluta gråta. Skulle nog också bli väldigt arg och besviken. Sedan bli djupt deprimerad, och avskärma mej själv från omvärlden.
Man kanske tog det här lite väl seriöst, men men =)
Byebye!
Dag 05 – Vad är kärlek?
Kärlek.
Enligt mej så kan man känna flera typer av kärlek, och när man känner kärlek till någon eller något så känner man sej mer komplett.
Jag känner en djup kärlek till min pojkvän, som skänker mej trygghet, uppskattning och själslig ro.
Jag känner kärlek till min familj, som har uppfostrat mej till en bra människa. Och som alltid finns där.
Jag känner kärlek till mina vänner, som får mej att känna mej som en fullkomlig och känslomässigt rik människa.
Jag känner kärlek till mina favoritböcker, som ger mej en tillflyktsort då världen är jobbig.
Kärlek är så mycket, kärlek är allt. Det är svårt att sätta ord och att förklara vad detta fenomen betyder för mej. Som, jag skulle få stora sammanbrott utan mina böcker, känna mej oerhört ENSAM utan min pojkvän. Skulle dö om mina vänner och min familj plötsligt skulle försvinna.
Kärlek är så stort att man inte skulle kunna leva utan. JAG skulle inte kunna leva utan det.
Skulle du?
Enligt mej så kan man känna flera typer av kärlek, och när man känner kärlek till någon eller något så känner man sej mer komplett.
Jag känner en djup kärlek till min pojkvän, som skänker mej trygghet, uppskattning och själslig ro.
Jag känner kärlek till min familj, som har uppfostrat mej till en bra människa. Och som alltid finns där.
Jag känner kärlek till mina vänner, som får mej att känna mej som en fullkomlig och känslomässigt rik människa.
Jag känner kärlek till mina favoritböcker, som ger mej en tillflyktsort då världen är jobbig.
Kärlek är så mycket, kärlek är allt. Det är svårt att sätta ord och att förklara vad detta fenomen betyder för mej. Som, jag skulle få stora sammanbrott utan mina böcker, känna mej oerhört ENSAM utan min pojkvän. Skulle dö om mina vänner och min familj plötsligt skulle försvinna.
Kärlek är så stort att man inte skulle kunna leva utan. JAG skulle inte kunna leva utan det.
Skulle du?
Byebye!
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Vad skulle jag bjuda på för mat om jag fick besök? hmm..
Om jag känner mej duktig, så skulle det nog bli potatisgratäng och stekt lax med tillbehör. Om dom jag skulle bjuda på middag inte är vegetarian eller vegan. I så fall så skulle det bli min supergoda tomatsoppa med grovt bröd och champinjonsallad. Min tomatsoppa kickar verkligen =)
Och till efterrätt så skulle det nog bli en fruktsallad uppbyggd på äpple, päron, banan, ananas, passionsfrukt, kiwi och drakfrukt. Och till det så kan man servera vanilj eller marsansås. =)
Skulle du våga komma till middag hos mej?
Byebye!
Om jag känner mej duktig, så skulle det nog bli potatisgratäng och stekt lax med tillbehör. Om dom jag skulle bjuda på middag inte är vegetarian eller vegan. I så fall så skulle det bli min supergoda tomatsoppa med grovt bröd och champinjonsallad. Min tomatsoppa kickar verkligen =)
Och till efterrätt så skulle det nog bli en fruktsallad uppbyggd på äpple, päron, banan, ananas, passionsfrukt, kiwi och drakfrukt. Och till det så kan man servera vanilj eller marsansås. =)
Skulle du våga komma till middag hos mej?
Byebye!
Dag 3 - Mina föräldrar
Det första jag måste säga är att mina föräldrar är bäst i världen!
Trots att jag var otroligt hyperaktiv som liten, och var mörk och svår i början av tonåren, så fanns mina föräldrar där för mej jämt!
Dom lät mej utvecklas och växa som människa. Lät mej bli jag.
Mamma.
Med mamma kan man prata om allt med, allt från smink till komplicerade känslor.. Vi har mestadels alltid kunnat haft en öppen dialog med varandra, kunnat prata och diskuterat saker.
När jag inte kunde/vågade somna om nätterna då jag bodde hemma, så kunde man alltid lägga sej i mammas säng. Hon strök mej över håret som om jag vore en febrig fyraåring, och jag blev genast avslappnad och kunde somna <3
Jag älskar dej mamma!
Pappa.
Pappa ställer alltid upp, oavsett vad det gäller. Så fort ett problem dyker upp, så ringer man pappa, som alltid har ett svar eller en lösning på problemet. Många gånger så hade han samtal med mej, om uppfostran, livet, ärlighet och mycket mer. Livets samtal. Jag och pappa har inte varit lika känslomässiga med varandra som jag och mamma, men pappa har alltid varit den tysta hjälten. Som kan bära hur mycket som helst på sina axlar, samtidigt som han alltid finns till hands. <3
Jag älskar dej pappa!
Trots att jag var otroligt hyperaktiv som liten, och var mörk och svår i början av tonåren, så fanns mina föräldrar där för mej jämt!
Dom lät mej utvecklas och växa som människa. Lät mej bli jag.
Mamma.
Med mamma kan man prata om allt med, allt från smink till komplicerade känslor.. Vi har mestadels alltid kunnat haft en öppen dialog med varandra, kunnat prata och diskuterat saker.
När jag inte kunde/vågade somna om nätterna då jag bodde hemma, så kunde man alltid lägga sej i mammas säng. Hon strök mej över håret som om jag vore en febrig fyraåring, och jag blev genast avslappnad och kunde somna <3
Jag älskar dej mamma!
Pappa.
Pappa ställer alltid upp, oavsett vad det gäller. Så fort ett problem dyker upp, så ringer man pappa, som alltid har ett svar eller en lösning på problemet. Många gånger så hade han samtal med mej, om uppfostran, livet, ärlighet och mycket mer. Livets samtal. Jag och pappa har inte varit lika känslomässiga med varandra som jag och mamma, men pappa har alltid varit den tysta hjälten. Som kan bära hur mycket som helst på sina axlar, samtidigt som han alltid finns till hands. <3
Jag älskar dej pappa!
Dag 02 – Min första kärlek
Hm.. min första kärlek. Hur räknar man ut sin första kärlek?
Den första man blev kär i?
Den första man blev tillsammans med? Svårt.
När jag var cirka 10 år, så var jag jättekär i AJ McLean, en av sångarna i Backstreet Boys. Räknas det? =)
I 6:an så var jag kär i J, som jag var tillsammans med. Vi vågade knappt hålla hand med varandra!..
Men KÄRLEK, ja.. kärlek, att ÄLSKA någon, är mycket tyngre och djupare (enligt mej) än att vara kär. Men man kan älska på så många olika vis. Jag var kär i D en kort tid i början på gymnasiet. Efter honom började jag våga visa djupare känslor. Började våga älska. M kom in i mitt liv efter D, och jag vågade släppa iväg starkare känslor. Men vi växte ifrån varandra, hamnade på olika våglängder. Jag tror vi älskade varandra, för att vi inte behövde känna oss ensamma. Och efter M så träffade jag min sweetheart. Plötslig förälskelse, som växte till en djup kärlek. En underbar trygghet. Jag mötte min själsfrände.
Vi har nu varit tillsammans i fyra år. Jag älskar dej!
Sweetheart är min första STORA kärlek.
Andra som jag träffade och var tillsammans med innan sweetheart, älskade jag på olika sätt. Hm, det är svårt att förklara. Man kan älska någon för att personen i fråga får en att känna sej vacker, känna sej trygg eller liknande.
Kärlek är ett tungt kapitel, som är svår att beskriva med ord.
Byebye
Den första man blev kär i?
Den första man blev tillsammans med? Svårt.
När jag var cirka 10 år, så var jag jättekär i AJ McLean, en av sångarna i Backstreet Boys. Räknas det? =)
I 6:an så var jag kär i J, som jag var tillsammans med. Vi vågade knappt hålla hand med varandra!..
Men KÄRLEK, ja.. kärlek, att ÄLSKA någon, är mycket tyngre och djupare (enligt mej) än att vara kär. Men man kan älska på så många olika vis. Jag var kär i D en kort tid i början på gymnasiet. Efter honom började jag våga visa djupare känslor. Började våga älska. M kom in i mitt liv efter D, och jag vågade släppa iväg starkare känslor. Men vi växte ifrån varandra, hamnade på olika våglängder. Jag tror vi älskade varandra, för att vi inte behövde känna oss ensamma. Och efter M så träffade jag min sweetheart. Plötslig förälskelse, som växte till en djup kärlek. En underbar trygghet. Jag mötte min själsfrände.
Vi har nu varit tillsammans i fyra år. Jag älskar dej!
Sweetheart är min första STORA kärlek.
Andra som jag träffade och var tillsammans med innan sweetheart, älskade jag på olika sätt. Hm, det är svårt att förklara. Man kan älska någon för att personen i fråga får en att känna sej vacker, känna sej trygg eller liknande.
Kärlek är ett tungt kapitel, som är svår att beskriva med ord.
Byebye
Dag 1
Första på "saker-att-skriva-i-sin-blogg"-lista är Presentera dej själv. Då kör vi!
Mitt namn är Sofie.
Något som är typiskt mej, är att jag brukar tala innan jag tänker, så oftast säger jag något pinsamt om mej själv så att jag rodnar. Solnedgångar är en av mina stora svagheter, men även isglassar och "luddiga" strumpor. Jag samlar på nedklottrade papperslappar och läskiga porslinsdockor, och självklart en massa roliga minnen.
Musiken jag lyssnar på är varierad, allt från punk, rock, pop, visor och även folkmusik. Jag älskar att exprementera med håret (som alla vänner och bekanta vet =) och att exprementera med klädstilar. Ena dagen kan man se mej som en trashpunkare, andra dagen i en kawaii/barbie-inspirerande look, och tredje dagen som gothare. Variation är mitt andra namn.
Jag skriver mycket dikter, och läser mycket böcker, mest fantasy, sci-fi och thrillers. Någon självbiografi kan slinka med också.
Bodymod ligger också varmt om hjärtat, då framför allt piercing och tatuering. Scarmod däremot är jag ingen anhängare till.
Jag bor tillsammans med min sweetheart, som jag har varit tillsammans med i 4 år. Vi bor i en trea med våra två katter Aska och Mymlan.
Långt inlägg blev det, och nu tror jag inte att det går att lägga till något mer faktisk. =)
Om du känner mej, hur skulle du beskriva mej?
Mina sötnosar Aska och Mymlan!
Byebye
Mitt namn är Sofie.
Något som är typiskt mej, är att jag brukar tala innan jag tänker, så oftast säger jag något pinsamt om mej själv så att jag rodnar. Solnedgångar är en av mina stora svagheter, men även isglassar och "luddiga" strumpor. Jag samlar på nedklottrade papperslappar och läskiga porslinsdockor, och självklart en massa roliga minnen.
Musiken jag lyssnar på är varierad, allt från punk, rock, pop, visor och även folkmusik. Jag älskar att exprementera med håret (som alla vänner och bekanta vet =) och att exprementera med klädstilar. Ena dagen kan man se mej som en trashpunkare, andra dagen i en kawaii/barbie-inspirerande look, och tredje dagen som gothare. Variation är mitt andra namn.
Jag skriver mycket dikter, och läser mycket böcker, mest fantasy, sci-fi och thrillers. Någon självbiografi kan slinka med också.
Bodymod ligger också varmt om hjärtat, då framför allt piercing och tatuering. Scarmod däremot är jag ingen anhängare till.
Jag bor tillsammans med min sweetheart, som jag har varit tillsammans med i 4 år. Vi bor i en trea med våra två katter Aska och Mymlan.
Långt inlägg blev det, och nu tror jag inte att det går att lägga till något mer faktisk. =)
Om du känner mej, hur skulle du beskriva mej?
Mina sötnosar Aska och Mymlan!
Byebye
