Vänner är det bästa som finns! Vänner, dom gör livet värt att leva. Tyvärr så har jag "tappat bort" många vänner under åren. Man växer ifrån varandra, flyttar, skaffar nya intressen. Blir vuxen. Men jag har fortfarande massor av gamla vänner, som jag fortfarande anser är mina vänner.

Min första bästa kompis, var fröken Å. Att vi blev vänner skedde naturligt, eftersom våra mammor var nära vänner. Än idag så är vi vänner. Vi var bästa vänner tills vi började fjärde klass. (Vi började i en ny skola då vi skulle börja trean, och gled ifrån varandra lite) Vi hade även våran vän E, med som sagt, vi tre föll isär när vi bytte skola.

I fjärde klass, så hade vi klassdisco. Ingen av killarna ville dansa med mej, eftersom jag var "för lång". (Jag var ett huvud längre än andra.) Och såklart så började man gråta.. men i ett mörkt hörn, satt en annan tjej och grät, för hon fick inte heller dansa. Då blev jag och älskade H vänner. Vi blev bästa vänner. Vi var bästisar till sjuan.

Input: När jag och H blev bästa vänner, så vågade jag inte tala om det för Å, för jag var rädd för att göra henne ledsen.. =)

Högstadiet. Det började kärva mellan mej och H till och från, vi gled ifrån varandra.
Jag blev mer flexibel, och blev nära vän med både lilla M och den nya tjejen M.
Och jag blev även mycket nära vän med pojken M, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Åttan och nian var en väldigt mörk tid för mej, och det var tack vare mina vänner som jag klarade mej. När H's mamma sa att hon inte fick umgås med mej, pga mitt umgänge, så ringde en väckarklocka. Pojken M oroade sej för hur jag mådde, och pojken C var oftast i närheten när det onda var i närheten. Och fröken Å, som faktiskt skvallrade på mej till min mamma. För att rädda mej.

Dom som räddade mej var fröken Å, nya tjejen M, pojken M, pojkarna C,D och B, älskade H. Det är i mörka stunder som man inser vilka som är ens riktiga vänner.

På gymnasiet så hade jag mest bara manliga vänner (kan bero på att det inte fanns så många tjejer på skolan.) Och det var pojkarna C, D, B, J, M, M mfl. Dom förgyllde verkligen min gymnasietid! I slutet av gymnasiet så blev jag vän med fröken B, som är så olik mej! Men vi är fortfarande vänner, och garvar jämt!

Men nu är man vuxen. Alla gamla vänner är utspridda över landet. Jag flyttade till annan ort, skaffade jobb. Men jag lyckades få vänner även på jobbet, som gör det roligt att jobba!

En kort beskrivning av vänner, som jag minns och som finns i mitt hjärta. Jag har så mycket mer att berätta om dom, men då skulle inlägget bli så lååååångt! Och som ni märkt, så har jag inte skrivit några namn, för jag vill inte hänga ut någon som kanske anser att det är opassande.

Citat:
En vän är den som ställer upp på en och tycker att det är OK att man inte är världens charmigaste klockan sex på morgonen.

Love your friends!
Byebye!