Igår åkte jag och mamma upp till NUS för första återbesöket. Och det gick riktigt bra! Mats (kirurgen) var mycket nöjd över hur allt hade gått, bettet är på god väg att bli perfekt. Tyvärr kommer det att bli en till mindre operation, då skruvarna som sitter i hakan måste bort.

Och svullnaden är påväg ner! Nu ser jag bara tjock/pluffsig ut, och inte som om jag har drappats av världens värsta påssjuka. Och underläppen (som var exakt samma storlek som en prinskorv!) är bara lite svullen nu =)

Och jag har blivit lite piggare. Har varit ute och gått idag =)

Byebye!

Okej, vad gör jag för att fördriva tiden på internet? Läser bloggar såklart!

Den blogg som jag läser mest, är Lady Dahmer! Jag älskar hennes sätt att skriva, samt hennes syn på feminism och genus. Och hur hon faktiskt sätter sin övertygelse i kraft i sin barnuppfostran och livsstil. FÖREBILD!

Sedan kommer Foki, en tjej som är så bedårande söt att man får hål i tänderna. Hon är så trevlig i sin blogg, att man verkligen vill att hon ska lyckas med sina drömmar.

Och fröken Adora, gothare, vampyr och trebarnsmamma. Hon är vacker och rolig, inspirerande helt enkelt.

Sedan läser jag faktiskt kissies blogg också, för ibland så måste man få skratta åt lite små patetiska människor.

Övriga bloggar jag läser, är min kusins blogg (måste hålla lite koll på henne) samt min vän Emanuels blogg. Han om någon skriver om intressanta saker, vitt och brett!

Tror det får räcka sådär faktiskt.

Byebye!

.. efter operationen.

Helgen har varit riktigt jobbigt. Ansiktet svällde upp till nya höjder, då speciellt underläppen. Den hade exakt samma storlek som en prinskorv.. och det gjorde ont. Men nu är svullnaden äntligen påväg ner! Jag kan sluta munnen nu =)

Jag blir fortfarande väldigt seg på medicinerna jag tar mot smärtan. De jag har fått utskrivet är Tradolan och Diclofenac, samt Alvedon. Lagomt drogad.. Men dom funkar! Dom har till och med tagot bort smärtan i ryggen, händerna och i knäna. Jag har haft ont i händerna och knäna sedan högstadiet. Men inte nu!

Och jag är grymt sugen på fast föda.
Det jag har levt på nu sedan operationen är fil, yoghurt och nyponsoppa..

Men men, vill man vara fin, så får man lida pin. (Eller något)

BYebye!

så känns det som om man har blivit överkörd av något jättestort.. Inatt drack jag nog en liter vatten, eftersom munnen blir så torr då jag sover. Kan ju fortfarande inte stänga läpparna! Suck.. och jag känner mej konstant drogad.. kan inte läsa riktigt, inte konsentrera mej helt på något.. Men, tabletterna minskar smärtan.

Förresten, såhär ser jag ut idag!

Som ni ser så är läpparna fruktansvärt misshandlade, så dom måste smörjas med Idominsalva. Och blåmärkena börjar framträda nu, här kommer en bättre bild!

Nu är det klart! Igår blev jag inkörd på operation vid 08:00. Läkarna hade räknat med att det skulle ta fem timmar ungefär, men det tog bara tre. Så nu är det äntligen klart.. Nu ska bara svullnaden gå ner, fortsätta med skruvningen av överkäken (som jag ska göra i tio dagar ungefär), och fortsätta med tandreglering. Orkar inte skriva så mycket mer, men allt gick bra, jag lever. Har lite ont, med det kan man räkna med.. =)
Här kommer en bild på mej från igår! Alldeles efter att jag kommit tillbaka till rummet efter uppvaket!

Om jag hade fått frågan i högstadiet, så skulle jag ha sagt att jag är ateist. Jag ville inte tro på någonting som helt enkelt inte går att bevisa. Jag ville inte tro på kristendomen eller islam, just för det lilla jag visste om religonerna, var att dom var grymt kvinnoförnedrande. Ett bibelcitat som sitter i bakhuvudet är "Mannen är kvinnans huvud".

Men nya testamentet känns annorlunda. Vad jag har läst (har bara läst lösa stycket) så verkade denna Jesus vara en rätt hygglig man. Älska ALLA lika mycket, alla är lika mycket värda. Ge godhet, och möt godhet. Så som jag tycker att det ska vara. Men jag vill ändå inte kalla mej själv för kristen. Visst, jag är döpt, men jag valde bort konfermationen, just för att jag inte känner att kristendomen är något för mej.

Men något tror jag på, ibland så uppfylls jag av känslan av något större. Någon som är större än någonting annat. Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen vill få fram. Hm, om jag är helt ensam, så känner jag mej aldrig helt övergiven. Det känns som om något ser efter mej, skyddar mej ibland. Kanske är det gammelmorfar, eller farfar som vakar över mej. Eller ett hjärnspöke..

Men min livsfilosofi är att ALLA, oavsett kön, läggning, hudfärg, politisk åsikt, religon eller etnisk ursprung, är lika mycket värda. Oavsett. Man ska möta alla med respekt, och veta att någons utseende har ingenting med personens insida att göra. Och även bemöta alla man möter med ett leende, eller minst en blick. DET kan göra hela ens dag.

Kanske låter som lösrykta ord, men jag har lite svårt att få "orden på plats".

så vill jag ha den här cykeln. Den skulle passa mej ypperligt!

Nattinatti!

Snart smäller det.. om två timmar så måste jag börja fasta inför operationen imorgon(!) Sista fasta måltiden blev sushi, som man kan köpa på ICA, och snart blir det semla också. Ganska bra "avslut".

Börjar bli riktigt nervös nu, men som tur är så kommer jag få en lugnande coctail-blandning imorgon då jag läggs in på avdelningen. Dom närmsta dagarna så kommer jag inte att kunna prata, så internet och sms kommer nog bli min enda komunikation.

Började denna dag med att kliva upp 03:30, och sweetheart var söt och klev upp samtidigt som mej! Sedan åkte man buss från 05:00 till 10:10. Riktigt segt.. Fick träffa kirurgen Mats igen, samt en till läkare som ska vara med under operationen. Då fick jag veta att dom eventuellt kommer att slipa ner några av mina tänder också.. Träffade även en sköterska som också ska vara med, och hos henne så fick jag svara på om jag hade olika sjukdomar, samt lämna blodprov. Massa blod..

Och det roliga, jag fick även träffa min narkosläkare, som ser ut som en ung Vin Diesel! Lite chockerande faktiskt..

Och en minnesanteckning till mej själv; Plockade ut tungstaven för en vecka sedan. Läppringen plockades ut igår, och nosringen åkte ut idag.

Nä, nu ska man nog hoppa in i en dusch, och sedan njuta av semlan.

Byebye!

Mina absoluta favoritsaker måste nog vara bokhyllan, soffan, min Hyggepiece, lurviga tåstrumpor, datorn och mina äldsta sneakers.

Bokhyllan, för där står alla mina favoritböcker! Såsom serien om Harry Potter, Twillight-saga, Grottbjörnens folk, böcker av Dean Koontz, Sindey Sheldon, Mary Balogh och många fler! Mitt liv skulle vara fruktansvärt tråkigt utan böckernas underbara värld.

Soffan, inköpt på IKEA (Mysinge). Skönare soffa får man leta efter. Man kan sitta flera stycken i den och mysa, man kan sova i den (superskön!) och den är perfekt att krypa ner i den med en god bok =)

Och att man kryper ner i soffan, med en bok och myser i sin hyggepiece är pricken över i. Ett helteckande plagg, som är som en supermysig sovsäck med armar och ben. Underbart!

Och av någon anledning, så är jag jättesvag för lurviga tåstrumpor. Dom är ju så roliga och så sköna!

Datorn, min älskade dator. Den har allt. Mer går inte att säga =P

Och sist, mina älskade, gamla, sunkiga, fula sneakers. Mamma har kastat dom i soporna cirka 3-4 gånger, och jag har räddat dom varje gång. Dom är trasiga av allt användande, men även där, väldigt sköna =)

Njutning är allt.

Byebye!

Gah! Nu börjar jag bli riktigt, riktigt nervös. Visst, det är ett rutiningrepp, men ändå. Jag kommer vara helt ensam när jag sövs och ensam när jag vaknar. Men jag ska klara av det. Jag är faktiskt ganska stark.
Denna helg så har jag fördrivit tiden med så mycket som möjligt, bara för att sluta tänka "tänk om". Så igår var jag på stan med kära Y, vi sprang runt i lite butiker, och köpte totalt onödiga saker (från min sida). Sedan på kvällen, när grabbarna som kom i fredags, fick ett uppehåll i sitt rollspels-spelande, åkte ut på Birsta. Jag gick på Panduro och köpte pyssel, så att jag inte kan tänka så mycket.. Jag köpte bland annat pärlor med pärlplatta, och fina, tunna snören som jag brukar göra vänskapsband av.

Nu tänker jag faktiskt lägga upp FÖRE bilder, så man kommer ihåg hur jag såg ut innan operationen. Och dessa bilder togs i fredags, så dom är alldeles nya.

Idag så var man till tandregleringen för sista gången innan operationen, så nu har jag fått en brygga. Den ser ut såhär:

I mitten så sitter det en skruv, som jag efter operationen ska skruva på för att tvinga isär överkäken. Eftersom kirurgen kommer att dela på överkäken (ungefär mellan framtänderna), och för att få övergången så naturlig som möjligt, så ska jag vrida på skruven ungefär 0,5mm om dagen. Då sträcks benväxten ut, och bildar starkare ben. Nackdelen är att jag kommer få en glugg mellan framtänderna! Det har jag aldrig haft förut, men någon gång ska väl vara det första..

Och en annan nackdel, med just den här bryggan, man kan inte prata med den! Låter som om jag har fått tungan amputerad.

Byebye

Vänner är det bästa som finns! Vänner, dom gör livet värt att leva. Tyvärr så har jag "tappat bort" många vänner under åren. Man växer ifrån varandra, flyttar, skaffar nya intressen. Blir vuxen. Men jag har fortfarande massor av gamla vänner, som jag fortfarande anser är mina vänner.

Min första bästa kompis, var fröken Å. Att vi blev vänner skedde naturligt, eftersom våra mammor var nära vänner. Än idag så är vi vänner. Vi var bästa vänner tills vi började fjärde klass. (Vi började i en ny skola då vi skulle börja trean, och gled ifrån varandra lite) Vi hade även våran vän E, med som sagt, vi tre föll isär när vi bytte skola.

I fjärde klass, så hade vi klassdisco. Ingen av killarna ville dansa med mej, eftersom jag var "för lång". (Jag var ett huvud längre än andra.) Och såklart så började man gråta.. men i ett mörkt hörn, satt en annan tjej och grät, för hon fick inte heller dansa. Då blev jag och älskade H vänner. Vi blev bästa vänner. Vi var bästisar till sjuan.

Input: När jag och H blev bästa vänner, så vågade jag inte tala om det för Å, för jag var rädd för att göra henne ledsen.. =)

Högstadiet. Det började kärva mellan mej och H till och från, vi gled ifrån varandra.
Jag blev mer flexibel, och blev nära vän med både lilla M och den nya tjejen M.
Och jag blev även mycket nära vän med pojken M, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Åttan och nian var en väldigt mörk tid för mej, och det var tack vare mina vänner som jag klarade mej. När H's mamma sa att hon inte fick umgås med mej, pga mitt umgänge, så ringde en väckarklocka. Pojken M oroade sej för hur jag mådde, och pojken C var oftast i närheten när det onda var i närheten. Och fröken Å, som faktiskt skvallrade på mej till min mamma. För att rädda mej.

Dom som räddade mej var fröken Å, nya tjejen M, pojken M, pojkarna C,D och B, älskade H. Det är i mörka stunder som man inser vilka som är ens riktiga vänner.

På gymnasiet så hade jag mest bara manliga vänner (kan bero på att det inte fanns så många tjejer på skolan.) Och det var pojkarna C, D, B, J, M, M mfl. Dom förgyllde verkligen min gymnasietid! I slutet av gymnasiet så blev jag vän med fröken B, som är så olik mej! Men vi är fortfarande vänner, och garvar jämt!

Men nu är man vuxen. Alla gamla vänner är utspridda över landet. Jag flyttade till annan ort, skaffade jobb. Men jag lyckades få vänner även på jobbet, som gör det roligt att jobba!

En kort beskrivning av vänner, som jag minns och som finns i mitt hjärta. Jag har så mycket mer att berätta om dom, men då skulle inlägget bli så lååååångt! Och som ni märkt, så har jag inte skrivit några namn, för jag vill inte hänga ut någon som kanske anser att det är opassande.

Citat:
En vän är den som ställer upp på en och tycker att det är OK att man inte är världens charmigaste klockan sex på morgonen.

Love your friends!
Byebye!

Om min sista dag var kommen, om jag visste att jag skulle dö knall och fall vid ett visst klockslag, så skulle jag först och främst sjukskriva mej från jobbet.
Sedan så skulle ångesten komma. "Jag har inne hunnit med att uppfylla mina drömmar" m.m.

Men det jag vill göra, då min sista dag är kommen, är att vara med min älskade familj. Göra vanliga saker, som att diskutera med pappa, äta mammas spaghetti och köttfärssås. Vara dryg med storebror J, prata jobb med storebror C och spela TV-spel med lillebror. Och kramas med sweetheart. Bara mysa med familjen, helt enkelt. Som en julafton som man hade då man var liten.

Och om vi säger att jag skulle dö vid midnatt, så skulle jag önska att det var en stjärnklar natt mitt i vintern, med ett norrsken dansande över himlen. Då skulle jag ligga på marken och.. ja, låta mej försvinna.


Det är ju drömmen i så fall, det jag har skrivit här ovanför. Mest troligast så skulle jag bryta ihop, stortjuta och inte kunna sluta gråta. Skulle nog också bli väldigt arg och besviken. Sedan bli djupt deprimerad, och avskärma mej själv från omvärlden.

Man kanske tog det här lite väl seriöst, men men =)

Byebye!