En vanlig dag hemma hos mej, ja ni, den är väldigt alldaglig faktiskt.
Börjar med att man vaknar, snoozar en gång eller två. Kliver upp, skuttar in i duschen. Hoppar i några kläder som är bekväma, sätter äggen på kokning. Medan äggen kokar passar man på att sminka sej, och fixa trasselhåret. När det är klart, så är i regel äggen också klara. Då är det dags för frukost, vilket är i regel två mackor med ägg.
Är jag inte sugen på ägg, så brukar det bli en skål fullkornsfras med A-fil.

Efter frukosten är det dags att borsta tänderna. Och det tar ju sin lilla tid, pga tandställningen. Sedan ser man till att katten har mat och vatten innan man går till bilen.

Väl i bilen påväg till jobbet, så brukar jag svänga in på macken och köpa kolsyrat vatten och snus. Om jag glömt köpa det dagen innan på affären.
Sedan blir det raka vägen till jobbet. Är där i cirka nio timmar, och sedan åker man hem.

Väl hemma blir det en sen middag med kärleken, sedan tvätta bort sminket, borsta tänderna och hoppa i säng.

Ibland brukar jag se något avsnitt av någon serie innan läggdags, såsom Big bang theory, Bones, Family Guy eller någon annan serie.

Sedan är dagen slut. Så sår ser en vanlig dag ut hemma hos mej, ialla fall om det är en arbetsdag.

Gammal bild från -09

Påven Johanna (Pope Joan), skriven av Donna Woolfolk Cross, är en bok som jag har läst om och om igen. Det är en historisk roman baserat på en medeltida sägnen från 1200-talet.

Den handlar om en flicka som lever i en liten, fattig medeltida by, där hennes far med stark Gudstro och med våld styr familjen. Hennes bröder får lära sej läsa bibeln och andra kristna texter, för att bli duktiga nog att mottas i klosterskola. Men eftersom Johanna är flicka, så förvägrar hennes far henne konsten att läsa, eftersom hon är flicka.

Efter en tid så kommer det en högre uppsatt, lärd man till den lilla byn, för att se om Johannas bror Johannes är tillräckligt kunnig för att kunna tas emot av klosterskolan. Då visar det sej att brodern Petrus har lärt sin lillasyster att läsa i smyg, och hon visar sej vara mer kunnig än Johannes.

Johanna och Johannes tar sej till klosterskolan, där Johanna blir mobbad av hela sin klass, inklusive Johannes och sin lärare. Men hon låter sej inte rubbas.

Efter ett par år och ett par olycksdrabbade händelser, tar Johanna till sej sin brors identitet, och kallar sej själv för Johannes Anglicus. På grund av sin höga kunskap i både latin, grekiska och medicin, så klättrar hon snabbt upp för den katolska stegen i Rom, och närmar sej påvestolen.



Enligt mej är det en helt fantastisk berättelse om en flicka som drömmer om jämlikhet, som växer upp till en stark kvinna som struntar i mansstyret. Jag tipsar starkt på att läsa "Påven Johanna", den ger vem som helst en tankeställare.

Läs den! =)

Igår åkte jag in till sjukhuset, och denna gång fick jag faktiskt opereras! Men först fick jag undersökas med ultraljud ännu en gång, och det var tydligen mer komplicerat än vad min läkare trodde, så hon ringde efter en annan läkare..
Det som visade sej var; Cystan satt på yttersidan av äggstocken (vilket är bra, hade den vuxit inuti den så är risken att man måste operera bort äggstocken.) Men äggledaren hade en förträngning och äggstocken var även förstorad. Att den är förstorad kan bero på cystan. Så men lite tur så krymper den ner.

Läkarna "skalade bort" cystan, samt spolade båda äggledarna, så nu är dom inte "täppta" längre. Det blev tre stycken sår på magen. Såhär ser det ut nu:

 

Magen är lite svullen, och ser lite knubbigare ut än den egentligen är. Innan operationen var läkarna lite oroliga för att dom skulle behöva skära i tatueringarna ifall det skulle uppstå komplikationer. Men jag gav dom full tillåtelse till det ifall något skulle hända. När jag gjorde dessa tatueringar så var jag fullt medveten om att dom skulle kunna bli förstörda. Antingen av operation eller viktuppgång/graviditet.

 

Hjärtana med lövkrusiduller är gjorda av en kille som kallas Pelle, och stjärnan är gjord an Kenneth på Taurus i Sundsvall.

 

Nu ska jag försöka vila lite. Byebye!

Imorgon ska jag in på operation, igen. Förhoppningsvis så kommer man in i operationssalen den här gången, så jag blir av med den där rackarns blobben någon gång. Förra gången jag blev inlagd för dagkirurgi, så fick jag fint sitta i en sjukhussäng utan sällskap från 10:00 till 16:00. Utan mat, vatten och dropp. Och utan någon att prata med. Sedan kom sköterskan och sa "Tyvärr, kirurgen har inte tid för dej idag, då får åka hem och återkomma en annan dag." Vilket j*vla fail. Blev lite less faktiskt.

Dagen efter fick jag ringa till en koordinator som gav mej tiden 3/4 klockan 07:10. Imorgon.
Börjar arbeta upp nervositeten igen.. Men som tur är så ska min vän Malin följa med. Hon ska skjusa till och från sjukhuset, och försöka vara hos mej när jag vaknar. Det känns riktigt skönt <3

Önska mej lycka till!