Nu börjar kräksjukan ge med sej, känns det som i alla fall. Och tur är väl det, är så less på att krama toastolen..

Med lite tur kanske man är tillräckligt pigg imorgon för att ta sej till kyrkan, jo, ni läste rätt, kyrkan. Det är ju faktiskt Alla helgons dag imorgon. Helst av allt skulle jag vilja åka hemöver, och tända ljus på gravarna i Revsund, Bräcke och Fränsta.. Men jag tror inte att jag klarar av att köra hela vägen pga magen..

Och det dåliga samvetet sätter in, jag har inte varit till gravarna på flera år.. Farfars grav, jag har bara varit dit en gång sedan begravningen. En gång! Han var ju en förebild, en hjälte, och jag har bara varit dit en gång.
Och samma sak med gammelmorfar, "Poppa". Hans historer, läsken Loranga.. Barndom.

Är jag en dålig människa för att jag inte har besökt deras gravar? Jag känner mej som en dålig människa..

Det är därför jag ska till kyrkan, tända ett ljus, och be för mina skyddsänglar.

Började må dåligt på jobbet, riktigt dåligt. Bestämde mej att det kanske var dags att gå hem, innan något hände.
Kom ut på parkeringen, till bilen, tappade nyckeln, böjer mej ned för att plocka upp dom; Och börjar kaskadkräkas..
Välkommen kräksjukan!