Det första jag måste säga är att mina föräldrar är bäst i världen!

Trots att jag var otroligt hyperaktiv som liten, och var mörk och svår i början av tonåren, så fanns mina föräldrar där för mej jämt!
Dom lät mej utvecklas och växa som människa. Lät mej bli jag.

Mamma.
Med mamma kan man prata om allt med, allt från smink till komplicerade känslor.. Vi har mestadels alltid kunnat haft en öppen dialog med varandra, kunnat prata och diskuterat saker.
När jag inte kunde/vågade somna om nätterna då jag bodde hemma, så kunde man alltid lägga sej i mammas säng. Hon strök mej över håret som om jag vore en febrig fyraåring, och jag blev genast avslappnad och kunde somna <3
Jag älskar dej mamma!

Pappa.
Pappa ställer alltid upp, oavsett vad det gäller. Så fort ett problem dyker upp, så ringer man pappa, som alltid har ett svar eller en lösning på problemet. Många gånger så hade han samtal med mej, om uppfostran, livet, ärlighet och mycket mer. Livets samtal. Jag och pappa har inte varit lika känslomässiga med varandra som jag och mamma, men pappa har alltid varit den tysta hjälten. Som kan bära hur mycket som helst på sina axlar, samtidigt som han alltid finns till hands. <3
Jag älskar dej pappa!