Vi fortsätter med listan, och nu handlar det om mina syskon!

Först ut, min älskade lillebror! Han är två år yngre än mej, och utvecklinsstörd. Han har nämligen autism, en störning som påverkar hans sociala sampel med andra, samt kommunikation och känslor. Lite som om han levde i en bubbla faktiskt. Trots att han är annorlunda, så har han under större delen av våran barndom blivit behandlad som en lillebror. Vi har kivats, bråkat och skrikit åt varandra. Riktig syskonkärlek. Tills jag förstod att han inte var som andra barn. Men han har alltid funnits där, och han är den enda jag känner som inte kan skvallra om mina hemligheter till någon annan =) Och som hans namn betyder, så är lillebror "den älskade". <3

Sedan kommer näst äldste bror, som faktiskt är min halvbror egentligen. Vi har samma pappa. Och även fast han är 11 år åldre än mej, så kan vi kivas så som syskon gör. Fast då jag var liten, så var det mest han som bråkade på mej =) Han är den enda jag känner som har pluggat på högskola längre än 6 år, så han är en förebild för att utveckas. Han är lätt att ha och göra med, och oavsett hur lång tid det tar mellan dom gånger vi ses eller pratar med varandra, så känns det som om ingen tid har flutit emellan.

Och sedan kommer äldste bror, som även han är min halvbror. Även där så har vi samma pappa. Och han är 13 år äldre än mej, så vi hade inte så mycket gemensamt när jag var liten. Dom minnen jag har om honom från då jag var liten, är att han stack och gjorde lumpen, och sedan utlandstjänst. Det är först då jag var i tonåren som vi började lära känna varandra, vilket känns lite skumt. Men men, sen har han alltid vara lite av den "tysta, blyga hjälten". Men han har gjort mej till faster! Jag är faster till dom två sötaste ungarna i världen!

Men jag litar på mina storebröder till tusen, för jag vet; Om något skulle hända, eller gå käpprätt åt h*lvete, så ställer dom upp.

Sedan har jag ett gäng "bonus"-syskon, på pappas sida har jag 6 stycken, varav jag bara har varit "familjär" med dom 3 yngsta, eftersom vi alla bodde hemma en tid. Kan säga att det blev trångt i pappas volvo kombi ibland när alla skulle någonstans. Någon fick alltid sitta i skuffen =)

Och på mammas sida, så har jag två "bonus"-syskon, som jag faktiskt inte har träffat än.

Men jag vill nästan lägga till C och L som mina "bonus"-syskon också, för dom var ju faktiskt det i 12 år. Dom får mej att skratta och känna mej välkommen, trots att dom är 08:or =)

Hmm, nä, nu får det vara slut på syskon tycker jag =)

Byebye!