Tårar och glas. Från 2010.

Tankarna skapar kaos,
fram och tillbaka.
Igen och igen.

Minnena leker med själen och
skapar små rivsår som svider,
medan svaga illusionskratt ekar
någonstans bakom min rygg.

Framställer mej själv som stark
fast man egentligen är svag,
bara för att slippa frågorna
som annars skulle krossa själen.

Får tårarna som då kommer,
går aldrig att få stopp på.
Dom fortsätter att rinna tills
vätan blir till grus, blir till glas.

Men tankarna kommer bara ibland,
såren läker visst med tiden.
Fast när tankarna kommer,
så känns det som en evighet,
innan dom lämnar mej igen.

Minnesfragment blir till timmar,
medan tårarna förvandlas till glas.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0