Denna dikt är från 25/10-2011.

Du sitter bredvid mej
men ändå så långt bort,
så himla långt bort.

Jag talar med dej,
och du ekar till svar.
Glädjelöst, livlöst.

Snälla vännen, vakna!

Vill att allt ska bli som förut,
mer glädje och mindre sorg.
Fler solnedgångar,
färre jobbiga nätter.
Inga dumma och elaka tankar,
utan bara ro och frid i sinnet.

Ett lättare hjärta,
inga tårar på din kind.
Det önskar jag dej,
min älskade, älskade vän.